Keelingkurvan är en graf som visar atmosfärens ökade halter av koldioxid.
En viss mängd koldioxid får inte överstigas för att livet skall ha en fungerande atmosfär på jordklotet. Den mängden på 350 ppm överskred vi faktiskt redan år 1987.
I dag är vi uppe i 410 ppm. Allt som vi har släppt ut efter 1987 är på kredit, överskottet måste vi ta bort. Men istället ökar nu koldioxidhalterna i atmosfären varje år med två och en halv till tre ppm. På industriella revolutionen var den här siffran 280 ppm.
Bild: Scripps Institution of Oceanography - keelingcurve
Den graf som visar dessa atmosfärens ökade halter av koldioxid kallas Keelingkurvan. Sitt namn har den fått av geokemisten och oceanografisten Charles David Keeling.
Han var den som påbörjade mätningarna på toppen av berget Mauna Loa i Hawaii år 1958. Keeling var också den första att uppmärksamma världen på människans möjliga påverkan på växthuseffekten och den globala uppvärmningen.
Den visar dels de naturliga säsongsvariationerna i koldioxidhalt i atmosfären och dels att halten koldioxid i atmosfären ökar år från år. De naturliga variationerna beror på att planeten "andas". När det är vår på norra halvklotet så växer växtligheten extra fort och binder då extra mycket koldioxid. Resultatet blir att halten koldioxid i atmosfären minskar, på liknande sätt som den minskar då människor och djur andas in. Denna "inandning" fortsätter under sommaren men när det blir höst på norra halvklotet så kommer istället en "utandning" så att koldioxidhalten ökar. Ökningen av halten beror på att förmultningen dominerar under hösten, och i den processen avges koldioxid. Klimatforskare använder sig av keelingkurvan för att förutsäga koldioxidhalterna i framtiden och därmed även jordens temperatur och klimat.
Källa: eea.europa.eu, su.se, wikipedia.org
